publicerad: 2021
verka
verkade verkat
verk·ar
verb
1
fortlöpande inrikta sina krafter på visst resultat el. för utövande av viss funktion; om person eller dylikt; vanligen inte beträffande direkta, fysiska insatser
verkande
någon/något verkar (för något/att+verb/sats)
någon verkar (för något)
någon verkar (för sats)
någon verkar (för att+verb)
något verkar (för något)
något verkar (för sats)
något verkar (för att+verb)
någon/något verkar (som någon)
någon verkar (som någon)
något verkar (som någon)
en organisation som verkar för fred och nedrustning; han verkade som lärare i många år
belagt sedan 1499 (Stockholms stads tänkeböcker);
fornsvenska värka; till
verk
2
ha viss verkan
något verkar (mot någon/något)
något verkar (mot någon)
något verkar (mot något)
något verkar (sätt) (på någon/något)
något verkar (sätt) (på någon)
något verkar (sätt) (på något)
motion kan verka avslappnande; preparatet verkar mot springmask; "hemma-hos-insatser" anses verka förebyggande; tabletten verkade, huvudvärken försvann
belagt sedan 1595
3
ge intryck av att vara
någon/något verkar (vara) adj
någon verkar (vara) adj
något verkar (vara) adj
någon/något verkar verb
någon verkar verb
något verkar verb
någon/något verkar som sats
någon verkar som sats
något verkar som sats
han verkade arg; hon verkade trovärdig
○
äv. i konstruktion med verb i infinitiv el. med bisats
ge intryck av att
släkten verkade ha glömt dem; det verkade som om hon var arg
belagt sedan 1872
4
i fackspråk
skrapa bort utvuxet och överflödigt horn (på den inre ytan av en hästhov eller klöv) om t.ex. hovslagare
någon verkar (något)
belagt sedan 1690
Medan giftet verkar.
Titel på diktsamling av Bruno K Öijer (1990)