publicerad: 2021  
vers versen, plural verser äv. versar
vers·en
substantiv
1 knappast plur. litterärt framställningssätt som är in­riktat på att ge in­tryck av rytmisk enhet genom att ord och rader an­ordnas på spec. sätt, ofta regel­bundet, samt ofta genom an­vändning av rim
MOTSATS prosa JFR 1dikt 1, poesi
rimmad och orimmad vers; ett drama på vers
ofta om mot­svarande text
hon är bra på att skriva vers; skåde­spelarna försökte få versen att låta som naturligt tal
blandad vers vers med olika slags vers­fötter
bunden vers poesi som är ut­formad enligt vissa reglervanligen (i svensk tradition) med taktindelning och där­med regel­bunden växling mellan betonade och obetonade stavelser
fri vers fritt ut­formad poesiofta (t.ex. i svensk tradition) utan eg. taktindelning
syllabisk vers vers som grundar sig på principen att varje versrad har ett bestämt an­tal stavelser
belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); fornsvenska vers; urspr. av lat. ver´sus 'vändning; rad; vers'; jfr ur­sprung till advers, diverse, konversera, pervers, versal, version
2 ej i fack­mässiga samman­hang av­gränsad del av (längre) dikt bestående av ett an­tal rader
SYN. strof JFR vers 3
hon sjöng första versen och en bit av den andra
sär­skilt om del som varieras, i mots. till refräng, spec. i sångtext
fest­föremålets barn sjöng verserna och hela sällskapet klämde i med refrängen
äv. om (kort) hel dikt var­dagligt
julklappsvers; minnesvers; skämtvers
han läste en kort vers i stället för att hålla tack­tal
äv. liten, numrerad av­delning av ett kapitel i Bibeln
äv. bildligt om väl­känt (ut­slitet) ut­tryck på prosa något ned­sättande
tidningen försvarade sig med den vanliga versen om pressens frihet
sjunga på sista versen närma sig slutetårets bok­rea sjunger nu på sista versen – skynda fynda!
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
3 i fack­språk rad i dikt
en limerick består av fem verser
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)