publicerad: 2021  
vetta vette vettat, presens vetter
verb
vett`a
● vara vänd åt visst håll etc.
vetta mot/åt något
vetta mot något
vetta åt något
ett vardags­rum vars fönster vette ut mot havet
○ äv. bildligt
hans yrke har en sida som vetter åt juridiken
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska vita; urspr. samma ord som veta, med urspr. bet. 'se åt'
vettavettande