publicerad: 2021  
vetskap vetskapen
vet·skap·en
substantiv
ve`tskap
● det att känna till något
SE veta SYN. kännedom JFR medvetande 3
vetskap (om något/sats)
vetskap (om något)
vetskap (om sats)
han handlade med full vetskap om följderna; hon liftade till Frank­rike utan sina föräldrars vetskap; polisen fick snabbt vetskap om bankrånet
belagt sedan 1401 (öppet brev utfärdat av änkan Ragnhild med gåva till västgötska Gudhems kloster (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska vitskaper