publicerad: 2021  
vinna vann vunnit vunnen vunna, presens vinner
verb
vinn`a
1 ut­gå som segrare i tävling, strid eller dylikt
MOTSATS förlora 2 JFR besegra, segra, övervinna
vinnare
någon vinner (något) någon vinner (i något)
vinna en turnering; vinna en process; vinna ett krig; hemma­laget vann (matchen)
○ äv. med an­givande av mot­ståndare el. resultat
någon vinner (mot/över någon) (med något)
någon vinner (mot någon) (med något)
någon vinner (över någon) (med något)
Malmö FF vann över Hammarby; den nya trav­hästen vann loppet med en nos­längd; hemma­laget vann med 3–1
vinna seger över sig själv se seger
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska vinna 'ut­föra; genom­gå; räcka; till­kämpa sig; förvärva; över­tala; vinna'; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'an­stränga sig, sträva'
2 lyckas öka sina till­gångar med visst värde, före­mål eller dylikt; i lotteri, spel, handel etc.
MOTSATS förlora 1 JFR erhålla 1, förvärva, tjäna 1
någon vinner (något) (på något)
han vann en stor chokladask på Liseberg; hon vann ingen­ting på affären; de vann en miljon på tipset
○ äv. med av­seende på abstrakta för­delar (för)värva, få
någon vinner någon/något (för något)
någon vinner någon (för något)
någon vinner något (för något)
vinna tid; vinna gehör för sina åsikter; de lyckades vinna henne för sin sak; han drömde om att vinna hennes kärlek; båda sidor skulle ha en del att vinna på en kompromiss; man vinner ingen­ting med att hota
○ äv. utan objekt förändras på för­del­aktigt sätt
rummet vann på ommålningen; han kan visserligen verka ganska färg­lös men han vinner i längden
○ äv. i ett juridiskt ut­tryck för att något börjar gälla
domen har vunnit laga kraft
trägen vinner se trägen
vinna på någon minska någons för­språnghon låg långt bak­om NN men vann på henne för varje steg
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
vinnavinnande, vinst