publicerad: 2021  
1vurpa vurpan vurpor
vurp·an
substantiv
vur`pa
● var­dagligt omkull­körning ofta med åt­följande (an­tydan till) rotation
JFR kullerbytta, 2volt 1
han gjorde en vurpa med cykeln
belagt sedan 1933; sv. dial. vurpa 'kast'; nära besläktat med 1varp!!, 1varpa!!, värpa
2vurpa vurpade vurpat
verb
vur`pa
● var­dagligt häftigt falla om­kull vanligen vid åkning el. körning
någon vurpar (med/på något)
någon vurpar (med något)
någon vurpar (på något)
vurpa med bilen; vurpa på skrid­skor; vurpa i skid­backen; hon vurpade illa och skadade ett par rygg­kotor
belagt sedan 1948
vurpavurpande, 1vurpa