publicerad: 2021
1vurpa
vurpan vurpor
vurp·an
substantiv
●
vardagligt
omkullkörning ofta med åtföljande (antydan till) rotation
han gjorde en vurpa med cykeln
2vurpa
vurpade vurpat
verb
●
vardagligt
häftigt falla omkull vanligen vid åkning el. körning
någon vurpar (med/på något)
någon vurpar (med något)
någon vurpar (på något)
vurpa med bilen; vurpa på skridskor; vurpa i skidbacken; hon vurpade illa och skadade ett par ryggkotor
belagt sedan 1948