publicerad: 2021  
väbel väbeln väblar
väbl·ar
substantiv
vä´bel
● historiskt under­officer med upp­gift att över­vaka ordningen bland manskapet
fältväbel
○ äv. något ut­vidgat
slottsväbel
belagt sedan 1618; 1535: vefflere, plur.; av tyska Webel, Feldwebel med samma betydelse