publicerad: 2021  
väcka väckte väckt, presens väcker
verb
väck`a
1 få att vakna
väckare
någon/något väcker någon
någon väcker någon
något väcker någon
någon/något väcker något (hos någon)
någon väcker något (hos någon)
något väcker något (hos någon)
hon väckte honom varje morgon klockan 7; hon väcktes av ljudet av röster; han väcktes ur sina drömmar
○ äv. bildligt
JFR väckelse
väckas till besinning; de försökte väcka liv i det av­somnade projektet
○ spec. (försvagat) framkalla
väcka förargelse; väcka miss­tankar; väcka minnen; före­draget väckte stort intresse
inte väcka den björn som sover se björn
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska väkkia; nära besläktat med 1vaka 1, vaken; väcka i väcka ont blod betyder 'hugga (hål)'
2 första gången ta upp för vidare behandling in­för viss beslutande, dömande etc. församling el. institution
någon/något väcker något
någon väcker något
något väcker något
väcka åtal; väcka ett förslag; frågan väcktes i en motion av NN
belagt sedan 1470-talet Gamla eller Eriks-Krönikan
väckaväckande, väckning
väcka upp