publicerad: 2021  
vägra vägrade vägrat
verb
vä`gra
1 helt mot­sätta sig krav eller förväntning på att ut­föra viss handling eller dylikt
JFR bestrida 1, neka 4
vägrare; totalvägra
någon vägrar (verb) någon vägrar (att+verb)
hon vägrade svara; chauffören vägrade köra innan han fått betalt; han vägrade att befatta sig med saken; hon vägrade att upp­ge sitt namn
○ spec. (om häst) inte vilja hoppa
hästen vägrade fram­för sjunde hindret
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska veghra; av lågtyska wegeren med samma betydelse, urspr. 'som kämpar emot'; besläktat med envig
2 inte vilja ge något till någon
någon vägrar någon något/att+verb
någon vägrar någon något
någon vägrar någon att+verb
han vägrades till­träde till klubben efter­som han var mycket berusad; många partimedlemmar vägrade att ge honom sitt stöd i frågan
belagt sedan 1430–50 Konung Alexander
vägravägrande, vägran