publicerad: 2021  
envig en­viget, plural en­vig, bestämd plural en­vigen
en|­vig·et
substantiv
e`nvig
● något ålderdomligt strid mellan två personer eller grupper utan vapen el. med enkla vapen
JFR duell, 1kamp, tvekamp
ett envig (med någon/något)
ett envig (med någon)
ett envig (med något)
ett envig (mellan några)
den gamla holm­gången var ett en­vig; finalen blev ett tufft en­vig i fem set
○ äv. bildligt
industri­samhällets en­vig med naturen
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska envighe, till en 'ensam' och vigh 'strid'; besläktat med vig, vägra