SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 väjning väjningen väjningar väj·ning·en substantiv väj`ning ● det att väja särsk. med fordon i trafiken väjningsplikt; väjningsregel; väjningsskyldig väjning (för någon/något) väjning (för någon) väjning (för något) belagt sedan 1939 SO Alfabetisk lista vägvinnande adj. vägvisare subst. vägvisare (visare) vägvårda subst. väja verb väjning subst. väjningsplikt subst. väjningsplikt (väjning) väjningsregel (väjning) väjningsskyldig (väjning) väkt subst. Till alla ordböcker
