publicerad: 2021  
vämjas vämjdes vämjts, presens vämjes äv. vämjs
verb
väm`jas
känna äckel
någon vämjs (av/vid något/sats)
någon vämjs (av något)
någon vämjs (av sats)
någon vämjs (vid något)
någon vämjs (vid sats)
någon vämjs (över någon/något/sats)
någon vämjs (över någon)
någon vämjs (över något)
någon vämjs (över sats)
någon vämjs (att+verb)
han vämjdes av lukten av barn­bajs
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska vämias
vämjasvämjelse