publicerad: 2021  
vänlig vänligt vänliga
vän·lig
adjektiv
[vän`-] el. [vä`n-]
● som visar positiv in­ställning med ord, gester och ev. handling
JFR snäll, 1tillmötesgående, välvillig
vänlig (mot någon)
hon var glad och vänlig; en vänlig polis visade dem vägen; en vänlig med­resenär över­satte vad konduktören sade; han är en vänlig själ
○ spec. (försvagat) i artighets­uttryck
vill du vara vänlig och räcka mig saltet
○ äv. om handling eller dylikt (äv. i stående artighets­uttryck, bl.a. i avslutnings­formler i brev)
en vänlig blick; det var mycket vänligt av er att komma; Med vänlig hälsning – NN; all upp­vaktning på min högtids­dag undan­bedes vänligt men bestämt (adverbial)
○ spec. äv. i diplomatiska samman­hang
en vänligt sinnad nation (adverbial)
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska vinliker 'vänskaplig'; till 1vän 1