publicerad: 2021
yttersta
superlativ
ytter·sta
adjektiv
ytt´ersta 
1
belägen längst ut eller bort
JFR
1yttre 2
yttersta kanten av stolen; Europas yttersta hörn; i rotens yttersta skikt
○
äv. bildligt
en politiker från yttersta högern
○
äv. med absolut betydelse om tid
högtidligt
sista
de yttersta av dessa dagar; den yttersta domen
(ligga) på sitt yttersta
(ligga) på dödsbäddenhan låg på sitt yttersta och förlorade sig i ungdomsminnen
yttersta dagen
se
dag
yttersta domen
se
dom
belagt sedan 1331 (stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska ytersta
2
mycket stor
i yttersta nöd; av yttersta vikt
○
äv. med underförstådd syftning på alla tillgängliga krafter och dylikt
göra sitt yttersta; anstränga sig till det yttersta
belagt sedan ca 1420
Bonaventuras Betraktelser
Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
Bibeln (1917 års övers.), Johannes 6:40 (ord av Jesus)
