publicerad: 2021  
återvinna återvann återvunnit återvunnen återvunna, presens återvinner
verb
å`tervinna
1 på nytt lyckas få till­gång till egendom eller dylikt som man förlorat
någon återvinner något (åt någon/något)
någon återvinner något (åt någon)
någon återvinner något (åt något)
○ spec. med av­seende på ut­mätt egendom el. till­gångar som betalats ut från konkurs­bo
konkurs­förvaltaren under­sökte möjligheten att åter­vinna egendom åt boet
○ ofta bildligt med av­seende på abstrakt värde
åter­vinna hälsan; åter­vinna väljarnas förtroende; en djärv flykt för att åter­vinna friheten
belagt sedan 1350 (öppet brev utfärdat i Strängnäs av riksdrotsen Nils Turesson om egendomsbyte (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska atervinna
2 på nytt fram­ställa (viss rå­vara) ur (viss typ av) förbrukade varor särsk. ur sopor och av­fall
JFR återanvända
materialåtervinna
någon återvinner något (från/ur något)
någon återvinner något (från något)
någon återvinner något (ur något)
åter­vinna aluminium från öl­burkarna
belagt sedan 1925
återvinnaåtervinnande, återvinning