publicerad: 2021
1äga
ägde ägt, presens äger
äg·er
verb
ä`ga 
1
ha stadigvarande, laglig rätt att oberoende och (mer eller mindre) utan inskränkningar förfoga över visst föremål, särsk. vara som kan köpas och säljas
någon äger något
ett dotterföretag som helt ägs av sitt moderföretag; huset ägs av syskonen gemensamt; hon äger en villa, en sommarstuga och en segelbåt; lägenheterna ägs av föreningen, som hyr ut dem till medlemmarna; han äger knappast mer än kläderna på kroppen
○
äv. med avseende på icke-materiell tillgång
förlaget äger copyrighten till boken; fotografen äger rätten att reproducera bilderna
○
äv. med avseende på möjlighet, förmåga, frågeställning etc.
regeringen äger inte full handlingsfrihet i frågan; han kände sig inte äga styrka nog för att våga opponera sig
○
spec. med avseende på person(s känslor) etc.
man kan inte äga en annan människa; hon visste att han tyckte om henne men ville äga hans kärlek
○
spec. äv. i uttryck för total överlägsenhet el. mycket hög kvalitet
vardagligt
hemmalaget ägde och vann med 5–0; filmen äger
2
formellt
ha laglig rättighet eller skyldighet att utföra viss juridisk handling eller dylikt
någon äger (att+)verb
myndigheten äger (att) yttra sig i ärendet
belagt sedan 800–900-talet (runristad järnring, Forsa, Hälsingland (Åhlén));
runform aku (pres.)
Mig äger ingen.
Titel på roman av Åsa Linderborg (2007); titeln anspelar på orden "Mig äger ingen/ ej ens jag själv" av Gunnar Ekelöf (1967, ur Samlade dikter, 2007)
