publicerad: 2021  
ödmjuk öd­mjukt öd­mjuka
öd|­mjuk
adjektiv
ö`dmjuk
● som in­riktar sig på att inte känna eller hävda någon stolthet i förhållande till viss person el. i all­mänhet; ibland på något begränsat om­råde; med både positiv och negativ bi­betydelse
JFR anspråkslös, respektfull, underdånig, undergiven
ödmjuk (mot någon)
han är en öd­mjuk natur som all­tid först klandrar sig själv om något blir fel
○ äv. om handling eller dylikt
en öd­mjuk ton; hans öd­mjuka gudstro
○ äv. försvagat i (äldre) artighets­fraser och dylikt
er öd­mjuke tjänare; tackar öd­mjukast (adverbial)
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska ödhmiuker; nordiskt ord med grundbet. 'som lätt blir mjuk'; jfr ur­sprung till ökänd