publicerad: 2021  
ögonblick ögon­blicket, plural ögon­blick, bestämd plural ögon­blicken
ög·on|­blick·et
substantiv
ö`gonblick
● mycket kort tids­period den kortaste man i praktiken kan tänka sig; ofta i över­drifter
JFR sekund 1
i nästa ögon­blick dundrade tåget förbi bak­om bilen; efter ett ögon­blick gick det upp ett ljus för honom; han sade ja utan ett ögon­blicks tvekan; nycklarna försvann i ett obevakat ögon­blick; släckningen var ett ögon­blicks verk
○ spec. i artighets­uttryck; mest som över­drift
har du tid ett ögon­blick?; kan du vänta ett ögon­blick medan jag av­slutar sam­talet?; var så god och sitt ner ett ögon­blick
○ äv. försvagat, sär­skilt med tanke på mot­svarande verksamhet
de lyckliga ögon­blicken i hans liv; i ögon­blick av förtvivlan ville hon ta livet av sig; konstnärens känslor i skapandets ögon­blick
○ äv. om punkt i tiden, sär­skilt betraktad som (lämplig) begynnelse­punkt för handling eller dylikt
JFR tillfälle 1,2
de måste ha lyft på luren i precis samma ögon­blick; hon av­vaktade det rätta ögon­blicket; erbjudandet lades fram i det psykologiska ögon­blicket
○ äv. med starkt försvagad tids­betydelse, i negerade ut­tryck
jag tror inte ett ögon­blick att hon kommer att hålla sitt löfte
för ögon­blicket just nuför ögon­blicket arbetar hon som rese­ledare i Turkiet
i sista ögon­blicket nätt och jämnt i tidhan ska då all­tid vara ute i sista ögon­blicket
belagt sedan slutet av 1300-talet (Klosterläsning); fornsvenska öghnablik; av lågtyska ogenblik med samma betydelse, eg. 'blinkning med ögonen'; jfr ur­sprung till blicka