publicerad: 2021  
ömhet ömheten
öm·het·en
substantiv
öm`het
1 till­stånd med upp­kommande smärta vid beröring eller rörelse
ömhet (i något)
ömheten i knäet bara till­tog
belagt sedan 1680; jfr fornsvenska ömhet 'svaghet; skröplighet'
2 det att ha och ge ut­tryck för varma, vårdande och beskyddande känslor
ömhetsbehov; ömhetsbetygelse; ömhetslängtan; ömhetstörst
ömhet (för/mot någon)
ömhet (för någon)
ömhet (mot någon)
hon älskade honom inte längre men kände en stor ömhet för honom
belagt sedan ca 1730
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv ut­plånar fjärran stränder. Pär Lagerkvist, Det är vackrast när det skymmer (i dikt­samlingen Kaos, 1919)