publicerad: 2021  
ömtålig öm­tåligt öm­tåliga
öm|­tål·ig
adjektiv
öm`tålig
1 som lätt tar skada vid hantering eller dylikt
JFR bräcklig, känslig 1
ömtålig (för något)
en låda märkt "öm­tåligt"; det öm­tåliga fin­porslinet; bordets öm­tåliga yta måste skyddas med en glasskiva; det gäller att inte störa den öm­tåliga jäm­vikten i naturen; ett milt tvätt­medel för späd­barnets öm­tåliga hud
○ spec. med tanke på känslighet för sjukdomar eller dylikt
öm­tålig hälsa; som barn var han ganska öm­tålig
○ äv. bildligt, spec. i fråga om känslighet för andlig skada; om person el. själslig före­teelse
JFR fragil, sårbar 2
en blyg och öm­tålig pojke; hon ville skona hans öm­tåliga känslor
○ äv. om abstrakt före­teelse i all­mänhet känslig
den öm­tåliga balansen mellan de regionala stor­makterna; de hade svårt att diskutera öm­tåliga ämnen med barnen
belagt sedan 1707; till öm och tålig
2 som kräver stor försiktighet eller diskretion om situation, fråga eller dylikt
JFR delikat 2, känslig 2
det öm­tåliga läget i löne­förhandlingarna; ett öm­tåligt ärende som måste behandlas diskret
belagt sedan ca 1780