SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hem`gift substantiv ~en ~er hem|­gift·enegendom som den kvinnliga parten för med sig i boet vid gifter­mål släkt.urspr.gåva från föräldrarna till dottern vid hennes gifter­mål den fattige adels­mannen tog bond­dottern för hemgiftens skullsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hemgipt, hem­gift, till gipt, gift ’givande, gåva’; jfr ge, 1gift, gåva