publicerad: 2021
ämbete
ämbetet ämbeten
ämbet·et
substantiv
●
vanligen i sammansättn.
högre statlig (eller kyrklig) befattning som har särskild, (delvis) självständig funktion och som medför både befogenheter och ansvar
JFR
tjänst 1
ämbetsansvar; ämbetsrum
inrätta ett ämbete; besätta ett ämbete; inneha ett ämbete
○
äv. om motsvarande myndighet
i sammansättn.
landshövdingeämbete; ombudsmannaämbete; överståthållarämbete
○
ibland äv. om (sammanfattningen av) den bedrivna verksamheten
i kyrkliga sammanhang
prästämbete
å ämbetets vägnar
se
vägnar
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen);
fornsvenska ämbete 'ämbete; arbete; tjänareskara; hantverk; sakrament'; gemensamt germanskt ord, besläktat med
ambassad