publicerad: 2021  
åker åkern åkrar
åkr·ar
substantiv
å´ker
● (större) stycke mark för odling av kultur­växter särsk. bröd­säd men äv. foder­växter m.m.
åkerareal; åkerlapp; leråker
nysådda åkrar; bördiga åkrar; steniga åkrar; åker och äng; han plöjde upp beteshagen till åker; en åker som låg i träda
○ ofta med tanke på de odlade växterna
havreåker; rågåker; stubbåker
tre åkrar med höst­vete
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska aker; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. ag´er 'åker; mark; bygd' och grek. agros´ 'åker'; grundbet. 'betes­mark dit boskapen drivs', besläktat med agera, åka