publicerad: 2021
återvinning
återvinningen återvinningar
ÅV
åter|vinn·ing·en
substantiv
1
särskilt juridik
det att återvinna viss (ekonomisk) tillgång
återvinning (av något) (åt någon/något)
återvinning (av något) (åt någon)
återvinning (av något) (åt något)
belagt sedan 1701
2
det att återvinna viss typ av råvara ur vissa förbrukade varor särsk. i större skala, som led i samhällsekonomin, men äv. allmännare
SE
återvinna 2
återvinningspapper; kartongåtervinning; plaståtervinning; textilåtervinning
återvinning (av något) (från/ur något)
återvinning (av något) (från något)
återvinning (av något) (ur något)
återvinning av papp och kartong; ett uthålligt industrisamhälle måste baseras på återvinning i stället för förbrukning av ändliga resurser
○
äv. om plats för dylik hantering
återvinningscentral; återvinningsplats
han åkte till återvinningen med byggavfallet
○
äv. konkret om material som ska återvinnas
gå med återvinningen; tar du med dig återvinningen när du går?
belagt sedan 1941