publicerad: 2021  
allena ingen böjning
all|­ena
adjektiv
alle´na
● ålderdomligt ut­om i vissa ut­tryck som är utan sällskap av någon annan
SYN. ensam
allena (med någon/något)
allena (med någon)
allena (med något)
sitter du här mol all­ena?
○ spec. i en typ av ut­tryck utan stöd (av annat)
högre straff för trafikförseelser är inte all­ena salig­görande
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska allena; av lågtyska allene 'endast; ensam'; till förstärkande all- och 1en!! i bet. 'ensam'
All­ena var jag,
han kom all­ena;
förbi min bana
hans bana ledde. Johan Ludvig Runeberg, Den enda stunden (i Dikter, 1833)