publicerad: 2021  
balkong balkongen balkonger
balk·ong·en
substantiv
[-åŋ´]
● fast ute­plats ovan­för marken i an­slutning till husvägg med skyddsräcke eller dylikt; ut­skjutande el. in­dragen i hus­kroppen
JFR altan, terrass 2
balkongdörr; balkongräcke
de satt på balkongen och drack kaffe
○ äv. om läktare i teatersalong och dylikt
JFR parkett 2
en biljett till första balkong
belagt sedan 1656; via franska av ita. balcone, till balco 'upp­höjd platt­form' och -one, ändelse som an­ger förstoring