publicerad: 2021  
bemänga bemängde bemängt, presens bemänger
verb
bemäng´a
● vanligen perfekt particip blanda in (något främmande ämne) i
något är bemängt med något
en medioker poet som bemänger sina dikter med statistik; vattnet var bemängt med för­oreningar
○ ofta bildligt
en radikalism bemängd med för­domar
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska bemängia; av lågtyska bemengen med samma betydelse; jfr ur­sprung till mänga
bemängabemängande, bemängning