publicerad: 2021  
bisittare bi­sittaren, plural bi­sittare, bestämd plural bisittarna
bi|­sitt·ar·en
substantiv
bi`sittare
● person som har till upp­gift att offentligt bi­träda ledande person i veder­börandes tjänsteutövning, t.ex. i dömande el. styrande funktioner el. i debatter och dylikt
en bisittare (till någon)
i den av­slutande debatten hade parti­ledaren stöd av två bi­sittare från partikansliet; program­ledaren hade en bi­sittare till sin hjälp
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska bisitiare; av lågtyska bisitter med samma betydelse, eg. 'ngn som sitter bred­vid'