publicerad: 2021
blanda
blandade blandat
verb
blan`da 
1
ibland med partikel, särskiltupp, ut
föra samman och jämnt fördela till något nytt, tämligen enhetligt ämne; med avseende på olika fasta ämnen (i smådelar), vätskor, gaser eller dylikt; särsk. för matlagning el. i kemisk-tekniska sammanhang
någon blandar något (i något)
blanda öl och porter; kalla och varma luftmassor blandar sig bara obetydligt
○
ofta med tonvikt på resultatet
blanda betong
○
äv. med avseende på sådant som inte förekommer i smådelar
man bör inte blanda gångtrafikanter och mopedister; blanda höghus och villabebyggelse
○
ibland äv.
korsa
blanda två boskapsraser
○
äv. bildligt med avseende på abstrakta företeelser
undran och besvikelse blandades med bitterhet
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga);
fornsvenska blanda; gemensamt germanskt ord, ev. med urspr. bet. 'göra mörkare' och besläktat med
blind
2
vanligen med partikel, särskilti, in
föra in som ny del eller part i något redan föreliggande sammanhang
vi blandar inte in politik i vårt studiearbete; han blandar alltid in känslor i resonemanget; försök inte blanda in min familj i det här!
belagt sedan 1400–25
Heliga Birgittas uppenbarelser
3
slumpvis ordna (spelkort) på nytt sätt
någon blandar (något)
blanda och ge; kortleken var inte blandad
blanda bort korten (för någon)
se
kort
belagt sedan 1683
