publicerad: 2021  
böra borde bort, presens bör
verb
bö`ra
1 vanligen pres., pret. el. supinum lämpligen eller med rätta eller nöd­vändighet skola ut­föra viss handling, vara på visst sätt eller dylikt (enl. någon norm, egen el. annans); i ut­tryck för upp­maning, förbud m.m.
JFR behöva 2, 3skola 3
någon bör verb
man bör göra sin plikt; han bör inte resa; du borde gå dit; det borde vi ha tänkt på i för­väg
○ ofta försvagat, med inne­börd av vänlig upp­maning vanligen pret.
han borde skriva sina memoarer; den filmen borde du verkligen se
som sig bör som man kan förvänta sigrese­guiden inne­håller, som sig bör, en liten rese­parlör med an­vändbara fraser
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska böra; in­hemskt ord med germ. släktskap; urspr. 'hända; till­komma'; besläktat med bära, börja
2 vanligen pres. el. pret. måste sanno­likt (efter allt att döma) vara på visst sätt, leda till visst resultat eller dylikt; i fråga om bedömning, an­tagande och dylikt
SYN. torde 1 JFR 1måste 2
någon/något bör verb
någon bör verb
något bör verb
hon borde vinna matchen om ingen­ting oförutsett in­träffar; maraton­löparna bör vara ganska möra vid det här laget; paketet skickades i går och bör vara framme när som helst
○ spec. försvagat i pret.
någon/något borde verb
någon borde verb
något borde verb
de borde ha varit framme vid det här laget
belagt sedan ca 1710