publicerad: 2021  
dialekt dialekten dialekter
dia·lekt·en
substantiv
dialek´t
● lokal variant av ett språk in­om visst geografiskt om­råde; ofta i mots. till (standardiserat) riks­språk
SYN. folkmål, landsmål JFR idiolekt
dialektform; ölandsdialekt
(på) dialekt
hon gjorde upp­teckningar av öns dialekt
○ ofta sär­skilt med tanke på ljud­systemet
bred dialekt; genuin dialekt; han är väst­göte, det hörs på dialekten
○ äv. om samman­fattningen av alla sådana varianter av ett språk
dialektdrag
tala dialekt
belagt sedan 1670; via lat. av grek. dial´ektos 'språk; sam­tal; sätt att tala', till dialeg´esthai 'sam­tala'; jfr ur­sprung till dialog