publicerad: 2021  
dimma dimman dimmor
dimm·an
substantiv
dimm`a
● tät massa av små vatten­droppar eller iskristaller i lägre luftlager vilket med­för oskarp och dålig sikt
JFR 1dis
dimstråk; morgondimma
en tjock dimma; en tät dimma; dimman lättade fram emot lunchtid; planet kunde inte landa på grund av dimman
○ äv. bildligt i ut­tryck för intellektuell oklarhet
kliv fram ur dimmorna och diskutera sak­frågorna!; det är dags att skingra dimmorna kring hans försvinnande; sorgen när någon man älskar går in i dimman på ålderns höst
belagt sedan mitten eller senare hälften av 1400-talet (Prosadikter från Sveriges medeltid); fornsvenska dimba; jfr sv. dial. dimba '(att) ånga, ryka'; jfr ur­sprung till 2damm!!, dum
Jag älskar dimman som släpar våt
över kajer och torg i natten. Bo Bergman, Stadsbarn (i Marionetterna, 1903)