publicerad: 2021  
dimpa damp, dumpit el. dimpt, presens dimper
verb
dim`pa
● ofta med partikelnner falla tungt och över­raskande
någon/något dimper (ner) (i/på något)
någon dimper (ner) (i något)
någon dimper (ner) (på något)
något dimper (ner) (i något)
något dimper (ner) (på något)
en tegel­panna damp ner all­deles fram­för honom; hon damp i vattnet
○ äv. bildligt oväntat uppenbara sig
släktingarna damp ner på sommar­stället
belagt sedan 1651; ljud­härmande; jfr sv. dial. dumpa 'falla tungt; gå klumpigt'; jfr ur­sprung till dumpa
dimpadimpande