SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

djävul djävulen djävlar

djävul·en

substantiv

djä`vul

● vanligen bestämd form (tänkt) varelse som i sig samman­fattar det onda spec. om hel­vetets härskare i (äldre) kristna trosföreställningar

JFR ande 2, ¹fan, satan

djävulsutdrivning; smådjävul; speldjävul

åkalla djävulen; ett djävulens bländ­verk; förskriva sin själ till djävulen; han visade sig vara en djävul i människo­hamn

○ ofta i kraft­uttryck vanligen plur.

JFR jävel, jävlar

Herre djävlar!; djävlar anamma!; hon är djävlar i mig bra!; tusan djävlar!

djävulens advokat se advokat

driva ut djävulen med Belsebub ur­sprungligen biblisktav­hjälpa något ont med något än­nu värre

belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska diävul; ur grek. diab´olos, eg. 'förtalare; anklagare'; jfr ur­sprung till diabolisk

SO

Alfabetisk lista

  djävla adj.
  djävlar interjektion
  djävlas verb
  djävlig adj.
  djävlighet subst.
  djävul subst.
  djävulsdyrkan subst.
  djävulsdyrkare subst.
  djävulsk adj.
  djävulskap subst.
  djävulsrocka subst.

  Till   alla ordböcker