publicerad: 2021  
dygd dygden dygder
dygd·en
substantiv
● mänsklig egenskap som an­ses moraliskt god
JFR förtjänst 3
sparsamhet är en dygd
○ äv. något ålderdomligt mödom
hon förlorade sin dygd en sommarnatt
○ äv. (in­riktning på) god moral
dygden fick till sist sin belöning; ibland blir dygden sin egen belöning
göra en dygd av nöd­vändigheten göra det bästa möjliga av eller foga sig i det oundvikligaefter att deras hem hade brunnit gjorde de en dygd av nöd­vändigheten och klarade sig med ett få­tal möbler
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska dyghþ; gammal bildn. till duga