publicerad: 2021  
eremit eremiten eremiter
erem·it·en
substantiv
eremi´t
● person som dragit sig undan kontakt med andra människor och som ofta lever på någon otillgänglig plats och ägnar sig åt an­dakt, meditation eller dylikt
JFR anakoret, enstöring
grottan hade tjänat som bo­stad åt en from eremit
○ äv. bildligt
han levde som en eremit och träffade inte en människa på hela sommaren
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska ärmite; via lat. av grek. eremi´tes med samma betydelse, till ere´mos 'ensam'