publicerad: 2021  
extraordinarie ingen böjning
e. o.
extra|­ord·in·arie
adjektiv
[ek`s] äv. [-a`rie] el. [-a´rie]
● äv. två ord (i princip) fast an­ställd om statstjänsteman, enl. ett system som gällde fram till 1988
extra­ordinarie kanslist
○ äv. om så­dan an­ställning
en extra­ordinarie tjänst
belagt sedan 1649; av lat. extraordina´rius 'utom­ordentlig; ovanlig; ut­vald', till ex´tra o´rdinem 'utan­för (den vanliga) ordningen'