publicerad: 2021  
fönster fönstret, plural fönster, bestämd plural fönstren äv. fönstrena el. fönsterna
fönstr·et
substantiv
fön´ster
1 in­ramad glas­ruta som fyller ut en ljusöppning i en vägg (ibland en dörr) eller ett tak ofta öppningsbar; ibland med ton­vikt på ljusinsläpp, ibland på möjligheten till ut­blick
JFR glugg
fönsterglas; fönsterhake; fönsterplats; fönsteröppning; kyrkfönster; köksfönster; skjutfönster
(i) fönstret ett fönster (mot något)
ett botten­hängt fönster; ett topp­hängt fönster; ett pivå­hängt fönster; ett högt placerat fönster; öppna fönstret och vädra; stäng fönstret, det drar!; sätta in nya fönster; se ut genom fönstret
○ äv. om om­rådet omedelbart innan­för glas­rutan
skyltfönster
han satt i fönstret och solade sig
○ äv. bildligt öppning täckt av något genom­skinligt
fönsterkuvert
i fönstret på bak­sidan av kameran syns det hur många bilder man har tagit
○ spec. vid arbete vid dator
hon öppnade ett nytt fönster på skärmen
○ spec. äv. i ut­tryck för kontakt­yta eller dylikt
språket är ett fönster mot hjärnan; Sankt Petersburg skulle vara Ryss­lands fönster mot Europa
franskt fönster dubbel­fönster som går ner till golvet och saknar mitt­postlägenheten har en tak­höjd på fyra meter och stora franska fönster som vetter mot inner­gården
belagt sedan 1409 (i sammansättn. glas-; (testamente upprättat i Västervik av änkan Margareta Lambrechtsdotter (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska fenster, fynster, fönster; via lågtyska vinster av lat. fenes´tra med samma betydelse
2 eroderad lucka i överskjutna berg­arts­lager där den under­liggande berg­grunden blir synlig
belagt sedan 1906
Fönstret mot gården.
Svensk titel på film av Alfred Hitchcock (1954) om en rullstols­buren fotograf som fördriver tiden med att smygtitta på grannarna i sin kikare och får för sig att en man har mördat sin fru.