SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 föranlåta föranlät föranlåtit föranlåten föranlåtna, presens föranlåter för|an·låt·er verb fö`ranlåta ● vanligen perfekt particip påverka (någon) med starka skäl till visst handlande eller dylikt JFR föranleda, nödga någon är föranlåten att+verb hon kände sig föranlåten att svara belagt sedan 1702; efter tyska veranlassen med samma betydelse SO Alfabetisk lista förandligad adj. föraning subst. förankra verb förankring subst. föranleda verb föranlåta verb föranmäla verb föranmälan subst. föranstalta verb förarbete subst. förare subst. Till alla ordböcker
