publicerad: 2021  
fundament fundamentet, plural fundament, bestämd plural fundamenten
funda·ment·et
substantiv
fundamen´t
1 grund som något större före­mål vilar på särsk. hus men äv. t.ex. maskin el. staty
ett fundament (till något)
äv. bildligt grund­läggande utgångs­punkter
teorin om klass­kampen är marxismens fundament
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Schack-tafvels lek); fornsvenska fundament 'grund­val'; av lat. fundamen´tum 'grund­val', till funda´re 'grund­lägga' och -ment, lat. -men´tum, ändelse som bl.a. brukas för att an­ge resultatet av en handling
2 (platsen för) det sats­led som in­leder en sats i vissa grammatiska beskrivningar
i satsen "I går var jag på bio" är "I går" fundament
belagt åtm. sedan 1967