publicerad: 2021  
fynd fyndet, plural fynd, bestämd plural fynden
fynd·et
substantiv
på­träffat (värde­fullt) före­mål särsk. från forn­tiden
fyndort; fyndplats; fornfynd; stenåldersfynd
ett fynd (av något)
arkeologiska fynd; krukan är ett fynd från den senaste ut­grävningen
äv. neutralt el. negativt
de gjorde ett makabert fynd när de var ute med hunden
äv. det att hitta något
hon gjorde flera fina fynd på bok­rean
äv. mer abstrakt med mycket positiv bi­betydelse utom­ordentlig (ny) till­gång
den nye program­ledaren visade sig vara ett verkligt fynd
belagt sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen); fornsvenska fynd, fund; till finna; jfr ur­sprung till påfund