publicerad: 2021  
grace gracen gracer
substantiv
[gra´s]
1 knappast plur. skönhet och lätthet i rörelse eller linje särsk. hos kvinna el. konst­verk
JFR behag 3, elegans
hon rörde sig med både styrka och grace; hon åldrades med grace; gracen hos de antika skulpturerna
belagt sedan 1716; av franska grace 'behag; ynnest; nåd'; av lat. gra´tia med samma betydelse; jfr ur­sprung till gratie, gratis
2 vanligen plur., i vissa ut­tryck väl­villig handling
hon försöker fördela sina gracer rätt­vist mellan barn­barnen
belagt sedan 1655
3 vanligen plur. gudinna som skänker skönhet och inre harmoni enl. den romerska mytologin
SYN. gratie
de tre gracerna
belagt sedan 1651