publicerad: 2021  
greve greven grevar
grev·en
substantiv
gre`ve
● mest vid beskrivning av äldre förhållanden (titel för) manlig med­lem av högsta adels­gruppen i bl.a. Sverige
lantgreve; markgreve
greve (av något)
grevar och baroner
i grevens tid se tid
belagt sedan 1225 (som tillnamn; (öppet brev utfärdat av kung Erik Eriksson med synedom över rågångar i Västergötland (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska greve; av lågtyska greve 'ämbets­man'; ev. av medeltidsgrek. graphev´s 'ämbets­man', eg. 'skrivare'
Greven av Monte Christo. Svensk titel på (och huvud­person i) roman av Alexandre Dumas d.ä. (1844)