publicerad: 2021  
gud guden gudar; äldre dativ Gudi i några uttr.
gud·en
substantiv
● ofta med versal ett (an­taget) över­naturligt väsen som har av­görande in­flytande över (viss del av) till­varon olika i olika religioner och trosföreställningar
JFR ande 2
gudabild; gudsbegrepp; gudsdyrkan; gudsförnekare; gudstro; avgud; halvgud; krigsgud; solgud; vädergud
grekiska gudar; romerska gudar; till­be olika gudar; trotsa gudarna; Poseidon, havets gud
○ spec. i vissa världs­religioner, bl.a. kristendomen, som namn på ett enda gott och skapande sådant väsen
gudsförtröstan
be till Gud; ske Guds vilja; Guds vrede; en hädelse mot den gode guden; om det finns en gud, så må han hjälpa mig nu
○ äv. i många ut­rop och milda kraft­uttryck
gode Gud, hela bryggan rasar!; tack gode Gud att du lever!; låt för guds skull bli det där!; Gud ske lov att det har slutat regna!; Herre Gud, vilket oväsen!; Gud vet när hon kommer till­baka; Gud sig förbarme!
av Guds nåde se nåd
det ska gudarna veta det är verkligen santatt leva som man lär är inte all­tid lätt, det ska gudarna veta
(en) Gudi behaglig (gärning) något ålderdomligt(en gärning) som Gud finner behag iel. som är all­mänt positiv: att hjälpa ut­satta barn är en Gudi behaglig gärning
Gud nåde någon något ålderdomligtmå Gud ge någon nådGud nåde byborna när stormen kommer! ○ ofta bildligt som varning, hot eller dyliktGud nåde dig om du rör mina saker!
Guds barn­barn se barnbarn
Guds hus se hus
Guds son se son
inte vara Guds bästa barn se barn
på Guds försyn se försyn
ta Gud i hågen optimistiskt gripa sig an (med något)när hon inte fick något jobb tog hon Gud i hågen och startade eget
vara en syn för gudar se syn
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Botkyrka, Södermanland); vanligen runform kuþ, fornsvenska guþ; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.
Den gudarna älskar dör ung. Efter bl.a. Plautus (romersk författare, ca 200 f.Kr.)