publicerad: 2021  
heta hette hetat, presens heter
verb
he`ta
1 ha som (officiellt) namn om person, djur och äv. plats etc.
JFR 1kalla 1
någon/något heter något
någon heter något
något heter något
hon heter Elisabet men hon kallas för Lisa; vad heter Sveriges högsta berg?
○ äv. ha som beteckning
vad heter den nu igen, den där nya konst­stilen?; sköta den där ... vad heter det ... mark­tjänsten
○ spec. ha som mot­svarande benämning på annat språk
"dag" heter "Tag" på tyska
○ äv. i förstärkande ut­tryck
jag är så trött att jag inte vet vad jag heter
allt vad något heter se all
något som heter duga något som är ut­märktefter flera år utan bil har hon nu köpt ett fartvidunder som heter duga
belagt sedan 400–500-talet (runristad benbit, Lindholmenamuletten, Skåne (Danmarks Runeindskrifter)); runform hat (trol. för hait (pres.) och samman­skriven med ett följande pron. 'jag'), vanligen övrig runform hit (pret.), fornsvenska heta; gemensamt germanskt ord av ovisst urspr.
2 vara ut­tryckt som på­stående ibland med an­tydan om bristande tro­värdighet
det heter något/sats
det heter något
det heter sats
fienden har trängts till­baka, heter det i en kommuniké; om honom hette det att han hade gift sig för pengar
○ äv. vara ut­tryckt i viss språkform
så hette det i den gamla lagen
belagt sedan 1649