SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

¹stånd ingen böjning

substantiv

● om­ständigheter som något befinner sig i

JFR skick 1, tillstånd 2

○ spec. äv. i ut­tryck för att något kan genom­föras eller dylikt

försöka få till stånd en dialog; mötet kunde äntligen komma till stånd

hålla stånd försvara sig tillfreds­ställandepolisen lyckades hålla stånd mot ett hundra­tal våldsamma demonstranter

i stånd kapabelföräldrarna var inte i stånd att själva ta hand om barnen

ur stånd inte kapabelhan var ur stånd att vårda sig och sin egendom och fick där­för en förvaltare

belagt sedan 1723; bildn. till stånda; i de flesta bet. av lågtyska stant eller tyska Stand

²stånd ståndet, plural stånd, bestämd plural stånden

stånd·et

substantiv

1 vanligen i sammansättn. position i höjd­led hos före­teelse i naturen (el. instrument som mäter det)

barometerstånd; solstånd; vattenstånd

belagt sedan 1708; av samma urspr. som 1stånd!!

2 mindre, enklare byggnad för försäljning av vissa varor vanligen på torg eller dylikt

glasstånd; korvstånd; marknadsstånd; tidningsstånd; torgstånd

hon stod i ett stånd på Hötorget och sålde påsk­ris

belagt sedan 1597

3 samling upprättstående växter av viss art

JFR bestånd 2

humlestånd; maskrosstånd; nejlikstånd

belagt sedan 1639

4 (persons) ställning i familje­rättsligt hän­seende

SYN. civilstånd JFR ³stånd

ungkarlsstånd; änkemansstånd

in­gå i det äkta ståndet

belagt sedan 1541

5 vanligen i sammansättn. det att ha upp­rätt ställning

ståndkrage

○ spec. var­dagligt erektion

ha stånd

belagt sedan 1713

6 det att stanna orörlig fram­för tryckande vilt i fråga om fågel­hund

JFR ²stå 1

ståndskall

hunden gjorde stånd

belagt sedan 1789

³stånd ståndet, plural stånd el. ständer, bestämd plural stånden el. ständerna

substantiv

● historiskt samhälls­grupp med vissa lagliga rättigheter och skyldigheter i äldre samhälls­system

JFR ²stånd 4

ståndssamhälle; frälsestånd

○ sär­skilt om en­dera av de fyra samhälls­grupper som var representerade i den svenska riks­dagen före 1866

ståndsriksdag; bondestånd

de fyra stånden: adel, präster, borgare och bönder

○ ibland sär­skilt med tanke på de högre samhälls­grupperna i sammansättn.

ståndsperson

det andliga ståndet prästerskapethans föräldrar ville att han skulle söka sig till det andliga ståndet

belagt sedan ca 1540; av samma urspr. som 1stånd

SO

Alfabetisk lista

  stålvajer (vajer)
  stålvant (vant)
  stålverk subst.
  stålverk (verk)
  stålverksarbetare (stålverk)
1stånd subst.
2stånd subst.
3stånd subst.
  stånda verb
  ståndaktig adj.
  ståndare subst.

  Till   alla ordböcker