publicerad: 2021  
ståndaktig stånd­aktigt stånd­aktiga
stånd·akt·ig
adjektiv
stån`daktig
som inte ger vika
stånd­aktiga försvarare av traditionen
äv. om handling och dylikt
hans stånd­aktiga nekande
belagt sedan 1533; av lågtyska standachtig med samma betydelse; till 1stånd!!; jfr ur­sprung till manhaftig
Den stånd­aktige tenn­soldaten. Svensk titel på saga av H.C. Andersen (1830-talet)