publicerad: 2021  
jämmer jämmern äv. jämret
substantiv
jämm´er
ut­dragen, ljudlig klagan vanligen som ut­tryck för fysisk smärta el. sorg
jämmerrop
jämmer (över något/sats)
jämmer (över något)
jämmer (över sats)
patientens hjärt­skärande jämmer
äv. försvagat om ut­tryck för miss­nöje, ibland skämtsamt
varje dag hörde man jämmer över det dåliga vädret; jämmer och elände – han hade glömt nyckeln
äv. bildligt eländigt till­stånd
hon fick till sist gå bort ifrån jämmer och plåga
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska iämber; av lågtyska jammer med samma betydelse; ljud­härmande