publicerad: 2021  
jäsa jäste jäst, presens jäser
verb
jä`sa
1 genom­gå jäsning och i sam­band där­med i många fall svälla upp
något jäser
degen kan inte jäsa om det är drag
○ äv. bildligt om något oroligt
ett jäsande hav
○ spec. i ut­tryck för miss­nöje
det jäste bland de arbets­lösa
belagt sedan 1541; sv. dial. jäsa, äsa; indoeur. ord, jfr t.ex. grek. zei´n 'koka, sjuda; brusa'; jfr ur­sprung till eksem
2 låta genom­gå jäsning
någon jäser något
jäs degen i 30 minuter
belagt sedan ca 1735
3 var­dagligt upp­träda över­lägset
någon jäser
han gick om­kring på bad­stranden och jäste
belagt sedan 1678
jäsajäsande